polis

Dödligt våld mot närstående i parrelation

Under 2020 konstaterades 17 fall av dödligt våld där offer och förövare hade en par¬relation vid tidpunkten för brottet eller tidigare, motsvarande en andel på 14 procent av samtliga fall av dödligt våld för 2020, vilket ungefär var samma resultat som 2019 (18 fall respektive 16 procent).

Antalet fall av dödligt våld mot kvinnor där offret och förövaren var eller hade varit i en parrelation uppgick till 13 fall 2020, motsvarande drygt hälften (52 %) av samtliga fall av dödligt våld mot kvinnor under året. Dödligt våld mot män i en parrelation uppgick till 4 fall 2020, vilket motsvarade 4 procent av samtliga fall av dödligt våld mot män.

Det här innebär brott i nära relation

Brott i nära relation är ett samlingsbegrepp för brott där offer och förövare har eller har haft en nära relation. Brotten kan begås genom fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Det kan också vara brott där man tvingar eller hotar någon, stänger in någon eller befinner sig hemma hos någon utan lov.

En nära relation kan innebära att parterna är eller har varit gifta, sambo eller särbo eller har gemensamma barn.

Begreppet omfattar även barn, föräldrar och syskon till gärningspersonen. Brotten handlar ofta om ofredande, olaga hot, misshandel eller sexualbrott.

De flesta som utsätts för brott i nära relationer är kvinnor. Men det förekommer också att kvinnor utsätter män för våld. Ofta rör det sig om upprepat våld under en längre tid.

Så sker brotten

Brott i nära relationer sker oftast i hemmet och är därför svåra att upptäcka för polisen och övriga rättsväsendet. Därmed är det också svårt att ingripa eller hjälpa den som är utsatt.

När det gäller brott mot partner är gärningspersonens drivkraft ofta kontroll och maktbehov. Det vanligt att alkohol är med i bilden. Våldet blir ofta allvarligare med tiden.

Det kan finnas många förklaringar till att en utsatt stannar kvar i en våldsam relation. Den som utsätts kan själv bagatellisera våldet eftersom självkänslan sjunker och man då anser sig ”förtjäna våldet”. De känslorna byggs ofta upp genom psykisk nedbrytning och fysisk misshandel från den andra parten.

Att kränka gång på gång är ett brott i sig

Att gång på gång kränka en närståendes integritet för att skada personens självkänsla, genom att till exempel hota eller slå denna, är ett brott i sig.

Brottsrubriceringen är då grov fridskränkning, eller grov kvinnofridskränkning om en man begår ett sådant brott mot en kvinna som han lever eller har levt tillsammans med.

För att en person ska dömas för något av dessa brott ska han eller hon ha begått flera straffbelagda gärningar mot en och samma person under en kortare eller längre tidsperiod. Gärningarna ska ha varit ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och självkänsla.

Många drar sig för att anmäla

Många som utsätts för våld av sin partner tvekar inför att göra en polisanmälan. Den utsatte har kanske fortfarande känslor för sin partner eller är rädd för repressalier. Gemensamma barn kan också vara en orsak till att offret inte anmäler brott. Det kan också bero på att händelsen är för privat eller personlig, att offret känner skuld eller skam, anklagar sig själv eller misstror polisen. Därför är det viktigt att alla brottsoffer får det stöd de behöver för att våga anmäla det som hänt.

En polisanmälan görs oftast av den som har utsatts för brottet, men det är också vanligt att vänner eller grannar till parterna anmäler. Att anmäla kan vara ett sätt att få slut på en våldsam situation.

Brottet lyder under allmänt åtal vilket innebär att polis eller åklagare är skyldiga att utreda brottet, när det kommit till deras kännedom, även om den som är utsatt inte vill det.

Merparten polisanmäler inte

Det i särklass vanligaste skälet till att man inte polisanmäler det man utsatts för, är enligt denna kartläggning att man betraktar händelsen som en småsak. Att man i stället redde ut händelsen på egen hand anges också ofta som skäl.

Om man räknar med bägge könen så är allmän plats är den typ av brottsplats som är vanligast vid misshandel. Därefter följer arbetet/skolan. Minst vanligt är att ett misshandelsbrott har ägt rum i den utsattas, gärningspersonens eller någon annans bostad, respektive på någon annan plats. Skillnaderna är dock stora mellan könen. Utsatta kvinnor uppger i betydligt högre grad än utsatta män att misshandeln skett i en bostad (36 jämfört med 12 %). När män utsätts för misshandel är brottsplatsen en allmän plats i hälften av fallen (50 %), medan motsvarande andel för kvinnor är något mer än en fjärdedel (28 %).

Att tänka på

Av alla som blivit utsatta för våld i en parrelation är det enligt Brå, Brottsförebyggande rådet, knappt fyra procent som anmäler det till polisen. Mörkertalet är alltså mycket stort.

Vid brott i nära relation

När polisen får kännedom om ett brott görs en polisanmälan.

Polisen gör ett första förhör på platsen och dokumenterar eventuella personskador och materiella skador, ofta på video. Den som blivit utsatt har med vissa undantag rätt att själv bestämma om egna skador ska dokumenteras eller inte. Även kriminaltekniker kan kallas till platsen för att säkra bevis av olika slag.

Förundersökning inleds

Åklagaren är förundersökningsledare då brottet innefattar hot eller våld mot närstående eller tidigare närstående. Beroende på vad förundersökningen visar beslutar åklagaren om den misstänkte ska åtalas eller inte.

Åklagaren bedömer om häktning

Åklagaren bedömer om en misstänkt gärningsperson ska begäras häktad. Domstolen fattar sedan själva beslutet. Om den misstänkte blir häktad ska brottet utredas omgående av polisen. Under tiden förhörs den misstänkte, brottsoffret och eventuella vittnen.

Polisen samlar in information

Polisen samlar in material av olika slag, till exempel

rättsintyg från läkare
kriminaltekniska rapporter och analyser
dokumentation av skador och journalanteckningar från tidigare sjukhusvistelser om det finns.

Dagboksanteckningar, telefonmeddelanden och sms mellan parterna som den utsatta (målsäganden) har kvar kan vara viktiga uppgifter.

Det kan också bli aktuellt att samla information från bland annat skolan, socialtjänsten och tidigare kontakter med brottsofferjourer.

Polisen kan göra en hot- och riskbedömning för att se vilka former av skydd den utsatta behöver, till exempel kontakt med en kvinnojour respektive mansjour, skyddat boende eller överfallslarm.

Är du i dåliga förhållanden?

Känner dig fri att få kontakt med oss!

Vi tar gärna emot dina problem, frågor, stöd. Gör världen bättre och säkrare för kvinnor och barn!

Kontakta Oss